Naturruta
Naturruta
Jag kan inte påstå att det har hänt särskilt mycket sedan sist. Något glesare, men det är knappt märkbart på bilderna.
Vet ni varför löven faller från träden på hösten?
Fortsätt längre ner ska jag förklara detta för er.
Granen står fortfarande grön och grann...
Men det gör inte blommorna, lite gröna blad fortfarande, men annars finns det inte mycket kvar nu.
Asken har inte velat släppa sina blad helt ännu. Trädet är fortfarande relativt täta, men man kan ändå se lite av bladen här och där på marken.
Halvgräset ser ändå sig likt ut.
Jag hittade den här gången också en hel del snäckskal, men nu fann jag även några fjädrar glest utspritt. Vart kan dessa fjädrar komma ifrån? Vita små fluffiga fjädrar.
Mossan ligger kvar grön på diverse stenar.
Och nu, svar på frågan varför träden tappar sina löv på hösten.
Tänk er en varm sommardag, visst blir vi alltid lite extra törstiga då?! Vår kropp behöver mer vatten, eftersom vi gör oss av med mer vätska. Ett vuxet träd behöver ungefär 200 liter vatten en liknande dag. Genom att ett träd tar upp allt vatten från jorden får den också med sig näring på vägen. Bladen däremot är änden på den här cykeln. Efter att trädets rötter har sugit upp vatten och näring från jorden, vandrar det genom hela stammen och lämnar det efterhand ut genom bladen (Helldén, 2010).
Men vad händer då på vintern? Vi behöver inte dricka lika mycket vatten på vinterhalvåret, men vi behöver fortfarande få i oss vatten för att överleva. Det är samma med trädet, fast på vintern fryser vattnet i jorden och det blir svårt för trädet att ta upp den näring som behövs. Därför suger träden ur all näring ur bladen på hösten, släpper dem efter hand och tillslut har det stängt in all den näring de kan få och bibehåller den över vintern eftersom det inte finns några blad på trädet som släpper ut de (Helldén, 2010).
Det är precis samma med växter och lökar som bara har rötter kvar under jord och ingenting ovanför. De vissnar på hösten och bevarar all näring i roten under vintern, för att använda den näringen på våren då de utvecklas igen och växer upp ovanför jorden. På så sätt få de igång fotosyntesen igen (Helldén, 2010).
Referenslista:
Helldén, Gustav m. fl. Vägar till naturvetenskapens värld: -ämneskunskap i didaktisk belysning. 1. uppl. Liber.
Naturruta
Nu börjar man se skillnad i min lilla naturruta, hösten har kommit för att röra om i skogarna. Jag försöker ta korten på ungefär samma sätt som innan för att man ska kunna uppfatta skillnaderna som sker under tidens gång.
Här kan ni se från förra gången hur det har blivit glesare mellan träd och grenar, för att bladen faller av.
Man kan även se på marken att löven är fler, det blir som en färgglad tavla.
Även kortet som jag tog upp på trädens kronor ser man att det börjar glesna på blad och himlen kryper fram allt mer.
På den större stenen med trädet bredvid tycker jag mig inte se så stor skillnad faktiskt. kan det kanske vara för att det redan innan såg tort ut med en del löv? Vi får väl se hur det ser ut igen nästa vecka.
Blekbalsaminen som jag nämnde om förra gången har börjat att tappa sina blommor nu och bladen börjar hänga. Jag skrev om att blekbalsamin är en sällsynt växt, men efter att jag har varit på exkursion i Lysekil och fått information om denna växt börjar jag tveka på att detta stämmer. Boken jag hittade informationen om, var ifrån 2003 och det jag nu har fått höra är att växten sprids oerhört lätt. Genom att någonting kommer i kontakt med växtens frökapslar, sprängs kapslarna och fröerna iden sprider sig runt i kring. Med hjälp av blåsten kan de sprida sig riktigt långt. Så att från 2003 vara sällsynta, tror jag att de faktiskt är väldigt vanliga i dessa dagar.
Lönn bladen ser fortfarande gröna ut, de som sitter kvar på träden, men även de har börjat att falla.
Granen står så grön och grann... Som innan kan vi se hur granen håller sig i schakt.
Asken ser ut att gulna lite på sina blad och även dem kan man nu hitta på marken, men många av bladen sitter fortfarande kvar.
Sedan har vi det så kallade halvgräset som jag ännu inte exakt vet vad det heter. jag skulle säga att det ser precis likadant ut.
Jag hittade lite mer smått och gott den här gången när jag var ute. Som till exempel en Lockes spindel, eller långbent som vi kanske mest känner igen den som. Det är en spindel som nätt och jämnt tillhör spindelsläktet eftersom den "bara" har två ögon, medans andra spindlar har 8 stycken. Lockes spindeln har åtta ben, men släpper gärna ett eller två för att skydda sig mot att bli uppäten, (entomologi.se).
Jag hittade även en del snäckskal, vad jag kunde se, utan snigel. Den här är en vanlig snäcka som kallas Vinbergssnäcka, (nrm.se).
Jag hittade den här gången också något som tillhör bottenskiktet. Grönmossa skulle jag vilja säga att det ser ut som, eller vad tror ni?
Slutligen en översiktsbild för idag...
Det här med vilken fågel jag såg förra veckan är väldigt svårt att säga. Jag har ett ganska bra minne kvar på hur den såg ut, men det finns många liknande fåglar när jag säker runt. Men jag har en liten svag aning om att det kan ha varit en lövsångare. Så vi säger de så länge. Det är en mycket vanlig fågel i Sverige och finns här mellan maj-september, (http://sverigesradio.se/sida/gruppsida.aspx?programid=3275&grupp=6024&artikel=2776337).
Sveriges radio har lagt ut hur lövsångaren låter, klicka nedan och lyssna.
Naturruta
Jag har ett projekt att skapa en naturruta och skriva om dess innehåll. Jag tänkte jag skulle utföra det här på min blogg som jag så sällan använder. Jag har för ett par år sedan börjat läsa till grundskolelärare med inriktning förskoleklass-trean. Jag tänkte nu använda bloggen som min dagbok som slutligen om några veckor ska bli ett färdigt skolarbete.
Min naturruta ligger i Blåsut i Vänersborg och än en skogsglänta i ett villaområde. Anledningen till att jag har valt just den skogsgläntan är för att jag relativt nyss flyttat till Blåsut och är intresserad av vad naturen runt i kring detta område består av. Skogsgläntan ligger inte långt ifrån mitt hus och jag kommer antagligen att fortsätta besöka det området även efter det här skolarbetet. Jag kommer då kunna veta vad det finns för djur och natur när jag så småning om kommer ut i arbetslivet, förhoppningsvis i närheten av där jag bor nu.
Vi har ute på våra exkursioner tagit upp dess olika skikt som man kan dela upp naturen i. Jag kommer under arbetets gång nämna vad som är vad samt om alla skikt är med eller om det är något som saknas. De olika skikt som man kan dela upp naturen i är: Trädskikt, Buskskikt, fältskikt och bottenskikt.
Den skogsglänta jag har valt ser ut följande:
En stor del av skogsgläntan bestod av Blekbalsamin (Impatiens Parviflora). Blekbalsamin är en växt som är ganska sällsynt i Sverige. Den växer från vårat sydligaste landskap Skåne och ända upp till uppland. Hela växten kan bli upp till 1 meter höga, varpå den gula blomman blir upp till 15 mm lång. Växten är egentligen från Centralasien, men planterades i Sverige 1861, (Bruhn Möller & Christensen 2003).
Som ni kan se här så fanns det ganska mycket Blekbalsamin, vilket jag skulle säga tillhör fältskiktet. Man skulle kunna tro att det tillhör buskskitket med tanke på hur höga dessa växer på bilden är, men det är ändå en Växt som ligger mellan 25-100 cm, och inte något litet träd eller en buske.
Skogsgläntan består även av Lönnträd. Lönn växer naturligt i södra Sverige, men har även planterats ut i norra delar av landet. Ni som inte visste de innan, så är detta samma löv som Kanada har på sin flagga. Det typiska för lönnträd förutom bladet är de frukter som växer på dessa träd, vi människor brukar kalla dessa frukter för "näsor", för att man kan flika kärnan och sätta fast den på våra nästippar, (slojdeniskogen.se).
Lönnträd tillhör, precis som det låter, trädskiktet. Det finns också träd som inte blivit så stora än, som växer närmare marken, då skulle de betraktas till Buskskiktet.
Gran är det träd som spred sig till Sverige allra senast av de träd vi har i Sverige, men är ändå det vanligaste trädet som finns spritt över hela landet. Granen är som vi alla vet väldigt tålig och är grön året runt, men det finns faktiskt en akilleshäl och det är granens rotsystem som är känslig för b la storm och torka, (slojdeniskogen.se).
Granarna kan bli upp till 40 m höga och då förstår ni kanske att även de tillhör trädskiktet.
Till sist har vi ask. Asken kom till Sverige för 8000 år sedan men växer nu naturligt i de södra delarna av Sverige. Asken är speciell på det viset att bladen kommer sent och faller först. Allra först kommer det blommor, för att i juni växa ut och få blad, som redan i september igen vanligtvis faller av inför vintern, (slojdeniskogen.se).
Asken tillhör trädskiktet med tanke på sin höga höjd. Man kan se att det är ask utifrån dess typiska form som ni kan se på kortet här nedan. De växer symetriskt parvis bredvid varandra och avslutar med ett ensamt blad på toppen, (slojdeniskogen.se).
På marken bland löv kunde jag också hitta den här vad det nu faktiskt är. Jag kan tänka mig att det är ett halvgräs, i stil med carex eller starr... är det någon som vet? För de här ser lika ut många av dem.
De här "halvgräsen" tillhör fältskiktet.
Nu som ni kanske redan förstått har jag inte tagit upp bottenskiktet och buskskiktet. Det som man räknar till bottenskiktet är mestadels mossa. Vi har olika mossa i Sverige som t ex husmossa och vitmossa, men även något som liknar mossan, lav tillhör också bottenskiktet. Hade det funnits buskar eller mindre träd hade de tillhört buskskiktet.
Jag hörde och såg fåglar som jag inte hann ta kort på, men jag återkommer med vilken fågel det var.
Referenslista:
Bruhn Möller, Kirsten & Christensen, Knud Ib (2003). Vår flora. Stockholm: Prisma
